Båda dess undervisare betonar inlärningens kvalitet.
Mer kvantitativa blir genast önskemålen rörande
Rolf Riklunds kurser i TFFY58 Kvantdynamik,
TFFY26 Relativitetsteori
, TFFY 27 Elementarpartikelfysik samt motsvarande på
matnat.
"Kvantitativa" betyder att önskemålen går utöver
standardkurserna;
det kan handla om gruppteori (oklart om diskreta eller kontinuerliga
grupper avses) eller tensorer som både fysiker och matematiker
brukar anse fullkomligt onjutbara utanför tillämpningarna
(fysik eller geometri). Det är en av relativt få påminnelser
- i hela denna undersökning -
om högskolans förpliktelser mot studenter med specialintressen
och läggning för avancerade studier i matematik och naturvetenskap.
Två svar, som är tacksamma att kontrastera mot varandra, kommer
från Patrik Norman, Beräkningsfysik, och Hans Arwin,
Tillämpad Optik.
Arwins kurs TFFY08 Tillämpad Optik
exploaterar det myller av matematiska tekniker som jag
på annan plats (ISY) kallat "kalejdoskopiskt".
Klassisk
komplex analys, konturintegraler och residuer,
används för att behandla fouriertransformer;
passagen av polariserat ljus genom optiska system
beskrivs via lineära avbildningar i två dimensioner,
av delvis klassiskt slag, etc.
Normans kurser, TFFY17, Modern Fysik (Y3, obligatorisk)
och TFFY54, Kvantmekanik (Y3, profilkurs), kräver
transformer och lineär algebra, kurser som uppfattas som en
sammanhållen kärna inom många ämnen på ISY, och borde befruktas
av dessa kurser (och omvänt).
Sannolikt behövs sådana kurser som TFFY29 Vågfysik,
Y2, inte bara för ämnesinnehållet, utan även för avspänningen.
Matematiken inskränker sig huvudsakligen till trigonometri
och trigonometriska formler. Kursledaren, Anna Pohl,
konstaterar att "Y-linjens studenter är för det mesta mycket duktiga".
Jens Birchs bidrag rörande M-linjens fysik diskuteras
under rubriken Just-in-time,
tillämpningsanknytning, integration. Från
I-linjens kurser inflöt inget. Det som berör
Teknisk Biologi diskuteras
under denna (program)rubrik.
Åter till tablån