Matematik hela vägen

Hur underhålls matematiken genom årskurserna? Jag har ställt frågan till, bland andra, studenter från de olika programmen.

Anna Dahlén, TBi: "Jag upplever att många föreläsare i fysik, mekanik och kemi-kurser är rädda för att använda de matematiska verktyg vi lärt oss. Naturligtvis ska man inte dränka fysiken i matematik men det är inte fel att hålla kunskaperna vid liv".

Klas Nordberg, lektor i bildbehandling, hävdar att kurser i fyran är första gången studenter ser lineär algebra i aktion. Det är kanske vad studenterna säger. Men de tidigare tillämpningarna kanske inte alltid anknyter till så bestämda moment, utan mer till genomgående tänkesätt (de studenter som lyckas frigöra sig från undervisningen är också av en annan mening).

Åsa Wiklund, Y: "Dock tycker jag det är lite synd i vissa avseenden då vi läser en del matte som inte alls används. T ex tycker jag att vi läser en hel del lineär algebra, men nästan det enda som använts från den kursen är matrisräkning."

Wiklund gick i Y3 när hon skrev detta och hade alltså följt kurser i Numerisk Analys (minsta-kvadratproblem), Mekanik (egenvektorer), Matematisk Statistik (kvadratiska former, lineär regression), Vektoranalys (vektorräkning, basbyten, system av differentialekvationer).

Man måste undra lite över hur dessa kurser bedrivs när en uppenbart engagerad och motiverad student tycket sig ha sett så lite av lineära algebrans huvudmål (minstakvadrat och egenvektorer) omsatta i tillämpningar. Man ska i sammanhanget inte heller glömma flervariabelanalysen som borde omstruktureras så att lineära algebrans roll blir tydligare. Att lära sig lineär algebra är en icke-trivial ansträngning, som måste belönas i dess brokiga mångfald av tillämpningar. Frågan om tillämpningsanknytning redan i grundkursen aktualiseras.

Wiklund är också kritisk mot det sätt matematiken tas tillvara. "Jag sa förut att man först läser en mattekurs och sen kommer tillämpningskursen och det är bra. Men tyvärr står föreläsarna ofta och repeterar simpel matematik för oss, sånt som vi SKA kunna. Det gör mig arg! ... De urskuldar sig med att det är sådana saker som folk gör fel på tentan."

Här aktualiseras förstås avnämarnas ansvar att tydliggöra förväntningarna på förkunskaper. Repetition är den studerandes eget ansvar och måste vara det av rent praktiska skäl. Endast den studerande själv kan rekonstruera sammanhanget och repetera. Gör någon annan det åt studenten uppstår bara förvirring. Det är hög tid att göra upp med pedagogisk naivitet och bristande tillit till studenter.

Per Johansson, M (inskriven 1997), antyder att även analysen emellanåt försummas: "Så fort det handlar om diff.ekvationer eller integraler så finns det elementarfall att följa. Det är inte ofta man behöver tänka till ordentligt. Jag tror att många lärare resonerar så att man skall inte misslyckas på tentan p g a matematiken i talen. Detta resulterar i många 'typtal' där beräkningsgången är i stort sett den samma som tidigare års (tentor)".

Thorbjörn Jemander, Yt- och halvledarfysik, i slutet av sina doktorandstudier när undersökningen gjordes, bidrar: "Det verkar som om matematiken förtvinar eftersom den inte övas. Den matematik som körs i andra kurser är tydligen inte tillräcklig för att hålla den i liv på en bra nivå".

I kontaktåliggandet måste ingå något slags rollfördelning. Kanske: matematik ger modellverktyg; tillämpad matematik, matstat och opt, samt grundläggande naturvetenskapliga ämnen, problematiserar enligt de klassiska motsatsparen, diskret-kontinuerligt, lineärt-olineärt, lokalt-globalt. Detta fullföljs och problematiseras i senare tillämpningar.

Åter till tablån