Henrik avslöjar IT-bluffen

Förra årets campuskonferens om IT på Stockholms universitet dokumenteras i en just utkommen PU-rapport. Ur den avslutande paneldiskussionen "IT på gott och ont" citerar vi Henrik Erikssons provokativa bidrag.

Syna IT-bluffen!

• Nästan allt som sägs om vikten av data och multimedia i utbildningen är floskler, tomma ord eller nonsens.
• Mycket få av alla som driver miljardrullningen för IT i skolor och högskolor är insatta i frågan.
• Bland erfarna datakunniga pedagoger dominerar skeptikerna.
• Samma okritiska attityd hade man gentemot skolradion, skolfilmen, skoltv, skoldataprogram - först centralproducerade och sedan lokalt inspelade.
• Ingen ifrågasätter att universitetet datoriseras som alla andra arbetsplatser. Vi och våra studenter har samma behov som andra av att skriva, räkna och meddela sig. Men påståendet att datorer kan revolutionera undervisningen stämmer illa med verkligheten.
• Sedan fyrtio år har man satsat stort på datorn som pedagogiskt hjälpmedel - oräkneliga miljarder dollar. Det finns ändå så vitt jag vet inte ett enda lyckat resultat där datorn kunnat påtagligt förbättra eller förbilliga normal undervisning. Exemplen i dagens campuskonferens stämmer väl med denna observation.
• IT-bluffens okritiska påhejare talar nästan bara om MÖJLIGHETERNA, om IT som en resurs för läraren. "Köp bara prylarna så ser säkert lärare och studenter till att dom används." För tjugofem år sedan byggde högskolor och ungdomsskolor upp tv-studior i samma optimistiska anda. Dom stod och samlade damm några år innan det var dags att skrota utrustningen. Man pratar inte gärna om sådana fiaskon, men när man ser fiaskot upprepa sej måste vi som är insatta ha modet att säga ifrån. Det kommer troligen inte att hjälpa och det kommer inte att göra oss populära, men för samvetets skull kan vi inte tiga!
• Kan du ge ett exempel? Den frågan får ofta en vältalig förespråkare för IT-pedagogik att tystna. Om han svarar att det finns hur många exempel som helst är det bara att upprepa "men ge då ETT exempel!". Då blir det tyst.
• Men det finns ett tjugofem år gammalt exempel, som jag själv ägnat tio år av mitt liv åt. Åren 1968-78 gjorde jag utbildningstv, först för högskolan i Linköping. Riksdagen hade (stödd av all pedagogisk expertis) beslutat att svarta tavlan var föråldrad och att modern IT (dvs videolektioner) skulle ersätta föreläsningarna. En lång historia kan förkortas till: totalflopp.
• Jag deltog i campuskonferensen som motvikt, för att något uppväga den okritiska IT-entusiasmen. Nu vänder jag på klacken och talar om vilket utmärkt hjälpmedel datorn är i min egen undervisning! Jag undervisar i data och i numeriska metoder. Större delen av studenternas tid går åt till att göra datorlaborationer, ofta lite större projekt som redovisas med föredrag och rapport. Resultaten är strålande. Men det här har just ingenting att göra med IT-pedagogik, det visar bara hur räknearbete och skrivarbete kan dra nytta av datorn. Låt oss hoppas att den akademiska världen ska ha tillgång till de bästa hjälpmedlen i all verksamhet, men låt oss avstå från att motivera datorsatsningar med pedagogisk humbug.

Åter till P Hackmans hemsida