MaskinteknikMaskinlinjen inrättades 1969. Den har med andra ord alltid funnits, och finns därtill också överallt. Av alla program inom LiTH är detta det enda som inte är en genuin LiTH-skapelse. Sunda förnuftet säger att maskinteknik motiverar minst lika anspråksfull matematik som elektrisk ingenjörskonst, åtminstone i de grundläggande ämnena. Rekrytering och resultat har skapat en kraftig klyfta i lineär algebra. Däremot har Analys A-kurserna på civing-programmen förts närmre varandra, vilket (i mina ögon) aningen stegrat kraven på M. Givet detta är det naturligt att en stor del av diskussionen kommit att röra inslaget i lineär algebra. Av de allmänna länkarna aktualiseras speciellt Se även
En "Quality Review of MSc-Programmes in Mechanical Engineering" publicerades 1998. Från denna är följande värt att citeras: "The Peer Group is of the opinion that the lack of motivation in the first year courses is part of the explanation for the low pass rates. To try to solve this - and to make mathematics courses more suited for engineers - the Peer Group suggests the introduction of simple mathematical modelling aspects into the courses. Interaction between teachers in mathematics and teachers in engineering is also of importance . In addition it may be fruitful to spread the mathematical courses over the first two years in order to make room for more engineering subjects". Denna "opinion" bör ställas mot konkret erfarenhet. En är att förkunskapsbristerna idag är av den rangen att redan tämligen enkla tillämpningar får studenterna att studsa: "vi har nog av matematiken", kan det heta. Jämför mina erfarenheter från Y-linjen. Jag har på flera andra ställen fastslagit att förkunskapsproblemen överskuggar de alltid överskattade motivationsproblemen (om man nu inte avser motivationen för utbildningen som helhet). Dagens teknologer har i allmänhet inte ett brinnande teknikintresse när de börjar här. Tidiga tillämpningsanknytningar kan alltså ha en avmotiverande effekt; det kan nämligen bli svårt att förstå värdet av det långa och tålmodiga uppbyggnadsarbetet. Samtidigt, och det är en av huvudteserna i min programförklaring, är det viktigt att tidigt förstå kunskapens rätta natur. Många studenter är nämligen fast förvissade om att matematikinlärning verkligen består i efterapning och drill av lösningsmönster vilkas innehåll och motiv är det första de glömmer. Noggrant genomtänkta modelleringsövningar i rätt ände av kursen kan eventuellt sporra till en långt mer omfattande hemarbetsinsats. Att det finns marginaler att ta av, i första årskurs, verkar ställt utom allt tvivel. Studenternas hemarbete har överlag minskat. När det gäller tidig kontakt med tekniska ämnen, eller åtminstone tillämpningar av matematik, torde M-linjen redan idag ha mest av den varan. T ex är M den enda linje som läser mekanik i ettan. Om den av "the Peer Group" förmodade effekten uteblir kan det bero på den rätt annorlunda undervisningskulturen i mekanik. Mekanikuppgifterna börjar tydligen ofta på en mycket sammansatt nivå, vilket leder till åtskilligt med förberedande tavelverksamhet ända in i lektionssalen. Detta kan efterhand påverka studenternas förväntningar om lärarrollen; på TM arbetar vi av tradition mer progressivt, från det enkla till det sammansatta, vilket innebär att allt utgår från studentens egen aktivitet. Senast jag undervisade M-linjens Analys B, våren 98, märkte jag att många studenter, både genom uteblivna insatser och genom kommentarer på kursvärderingar, tog avstånd från TM-filosofin och önskade sig själva en mer passiv roll. Detta verkade vara en förändring jämfört med höstterminen. Det här fenomenet tycks, enligt kolleger, ha förstärkts sedan Analys B lades upp till höstterminen i tvåan. Här tillkommer också bördan av parallell-läsning med Stela Kroppens Dynamik, ett mycket anspråksfullt ämne, och "kontinuerlig" examination (dvs. stötvis examination medels stora inlämningsuppgifter) i Optimeringslära. Åtminstone det första försöket avsatte mycket nedslående resultat på tentamen. Den sista punkten i utvärderingsgruppens rekommendationer är alltså den sämst underbyggda. "Interaction" är förstås vad detta projekt handlar om. Samspelet har, för mitt och andra matematikers vidkommande, genom åren varit tämligen ensidigt. Vi har sökt upp, frågat, orienterat oss; ingen har besökt oss. Samtidigt tyder studentsynpunkter på att M-linjen är den linje där matematiska grunder tas sämst tillvara. En stor del av ovanstående diskussion bör anknytas till den som förs under rubriken just-in-time, tillämpningsanknytning, integration
Under institutionsrubrikerna är det egentligen bara ikp (konstruktion och produktion) som mer ingående berör M-linjens speciella problem. Under rubriken diskuteras dock en nybörjarkurs i fysik. |