D, IT,C

D-linjen, datateknik, inrättades 1975. Det är en datalinje med mäktiga inslag av klassisk (elektrisk) ingenjörskonst. Matematikinslaget är stort och brett, samma Analys och Lineära Algebra som Y, vidare Diskret Matematik (med Logik), snart kanske även Transformteori (systemterminen).

Ett rekryteringsbekymmer är studenter som bara vill syssla med datorer (jag skriver avsiktligt inte "programmering"). De skulle må bättre på något annat av de många dataprogrammen. Många väljer istället, efter något år, att gå direkt ut i näringslivet, kanske rentav bilda egna företag.

Det förefaller som om en del D-studenter egentligen avvisar det klassiska tekniska inslaget i minst samma mån som matematik. Åtskilliga är rentav mer intresserade av matematik än av dess tillämpningar. De senaste fyra-fem åren har matematikämnena och matematikundervisningen varit mycket uppskattade. Den stämningskris som berörde Y-linjen åren 95-98 var aldrig märkbar på D-linjen.

Värre är det med resultaten. Den ideologiskt motiverade ansatsen med "tematerminer" innebar att Analys B flyttades till andra årskursen och därmed kom att ligga parallellt med tunga ämnen som Kretsteori och Elektromagnetism. Även om Analys B oftast haft lika bra resultat som Elektromagnetism, och avsevärt bättre än Kretsteori, är det svårt att acceptera resultat på 50-60 procent, när redan 30-40 procent lämnat utbildningen.

De båda senaste åren har Mekanik legat i tvåan. Det är en kurs med otroliga mängder stoff på 3 poäng. Antalet föreläsningar är 19, en mer än 6-poängskursen i Analys! Hösten 99 var det många som inte rörde Analysen alls under period 1. Ännu värre var det hösten 00 då även Kretsteori låg i period 1. Dessa både kurser hade kring 35 godkända nybörjare. Analysen hade drygt 50 (i december) - plus ytterligare 10 i januari - 50 procent bättre resultat, och ändå dåligt. Inför årskurs 2 hade c:a 100 studenter klarat Analys A och Algebra.

Tanken, om uttrycket tillåts, med tematerminerna, var att något slags "helhet" skulle uppstå genom samverkan mellan de tunga kurserna. Den tulipanarosen har ingen av de inblandade lärarna sett ens på vykort.

Det är också svårt att se hur en allmän kurs i flervariabelanalys skulle kunna få motiverande näring från kurser som snarast kräver matematik därutöver, t ex vektoranalys (endast antydd i elektromagnetismen) och transformer. Den stora syntesen uteblev, förstås, men inte studenternas frustration.

Själva samarbetet har inte heller varit utan frustration. Inför min första kurs i Analys B uppsökte jag två kolleger som uttryckte sina önskemål, men inte efterfrågade mina. Att skriva ett föreläsningsprogram och pussla med alla bivillkoren tog en vecka. Under terminerna har jag sedan berättat om de olika anknytningar jag tar upp; när inget av detta givit impulser eller startat en dialog har jag upphört med dessa kontakter. Studenterna har inte klagat över detta. De har med gillande noterat mina utblickar mot andra ämnen. I årskursråden har flera gånger påpekats att endast matematiken verkade medveten om existensen av andra ämnen.

I utvärderingar framförs ofta tanken att matematiken ska spridas ut över längre tid så att tekniska ämnen kommer in tidigare och studenterna blir mer motiverade. De studentsynpunkter som jag uppfångat talar i motsatt riktning. Tematerminerna, nu nedlagda, talar uppenbarligen också mot.

En viktig faktor, som man gärna mumlar bort, är att TM:s undervisningskultur, helt anlagd på studentaktivitet, knappast har en lika bred motsvarighet på andra avdelningar. Andras inflytande gör vårt arbete svårare, ibland mycket svårare. Det tycks finnas ideologiska (eller futtigare) motiv att detta faktum inte erkänns.

Relevanta länkar utöver de allmänna är

Lineär Algebra
Analys A och B
Diskret Matematik och Algebra
MAI
ISY
IDA

IT-linjen, informationsteknologi, inrättades 1995. Innehållet skiljer sig inte mycket från D-linjen. Det gör däremot organisationen, med PBL och teman iställetför kurser. Utöver ovanstående länkar är därför den allmänna länken Just-in-time, tillämpningsanknytning, integration speciellt intressant. Resultaten i matematik (och fysik) har varit sämre än på D-linjen.

Det mest lärorika med denna linje är den ofta totala konflikten mellan retorik och praktik. Studenter ska "finna sin egen väg" till kunskapen, men ändå tvångsindelas i (relativt stora) grupper; terminerna är inte indelade i två perioder, utan i teman, ofta fler än två. Samtidigt pågående ämnen förutsätts "integreras", dvs. samspelet förstruktureras på lärarnas, inte studenternas villkor. Det blir förstås ganska rörigt, eftersom studenter därigenom binds till en undervisning de ändå inte är i fas med.

Annat konstigt är den "generalistiska" filosofin att täcks så mycket som möjligt, vilket snarast leder till snuttifiering. Att fösa samman tvåpoängskurser till mer eller mindre skruvade "teman" skyler inte detta faktum.

Till retoriken hör också att IT-studenter vill "förstå" och absolut inte belasta hjärnan med föråldrad utantillkunskap som "man ju kan slå upp när man behöver" - vilket mest tjänat som ursäkt för att hoppa över all grundträning. Jag har själv undervisat IT-studenter som vägrat lära sig potenslagar (med heltalsexponenter) och som inte alls slog upp det de behövde. Det gick ju bra att göra fel ändå!

Inget av detta går att härleda ur någon allmän filosofi, betecknad PBL, eller någon annan förkortning. Möjligen kan motsägelserna härledas ur tilltron till allmänna filosofier. Utgångspunkten är dessutom en enda persons föreställning, tolkningar och tillägg. PBL har blivit en väska med falska bottnar där man kan frakta med sina käpphästar. Många missgrepp (av vilka en del korrigerats) hade aldrig behövt uppstå om elementära erfarenheter beaktats, istället för fördomar och önsketänkanden.

Många av korrigeringarna har dessutom, kanske i onödan, gått i konserverande, eller "konventionell", riktning. Endast mer militanta studenter har beklagat detta. Den hittills ende undervisare på IT, som belönats med studenternas pedagogiska pris, är matematiker. Det är en lärare med extremt gott rykte oavsett program, men så långt från PBL-fundamentalist man kan tänka sig.

Efter sex år står vi därför fortfarande till stor del utan erfarenhet om de verkliga möjligheterna i PBL, "integration", osv., ens i mindre skala. Fortfarande har ingen toppstyrd och centraliserad ansats överträffat Torbjörn Kronanders lika enkelt som finurligt tänkta laboration i Kodningsteori, i mitten av 80-talet, med maximalt öppna och fria förutsättningar.

Lärdomen borde vara den vanliga: lita på lärare, använd deras erfarenhet, nyfikenhet och förändringsvilja. Förankra lösningar i konstaterade problem, stimulera pedagogisk problemlösning i nära samspel mellan lärare och studenter.

Nödvändiga förändringar, ofta framdrivna av lärare och studenter gemensamt, har kostat osannolika mängder strul och förnedring, p g a linjefaderns ideologiska låsningar. Den värsta låsningen är idén att "integrera" matematiska grunder med tillämpningar, genom parallelläsning. Om detta sägs nog under annan rubrik. Det naturliga vore att effektivisera och stärka samspelet mellan närbesläktade tillämpningar. Matematiken har sin kanske viktigaste roll där.

Torbjörn Kronanders kraftfulla förslag till uppstramning av dataprogrammen innehåller flera sådana inslag. Det bästa befintliga inslaget inom IT-programmet är väl projektterminen med inriktning mot robottteknik.

C-linjen (från början: DV), datavetenskap, inrättades 1982. "Kontinuerlig matematik" spelar mindre roll här, se dock separat utredning. T ex finns ingen obligatorisk kurs i flervariabelanalys. Diskret matematik är desto viktigare. Det bör vara klart vilka av ovanstående länkar som är intresseanta.

Detta program läser inte Analys A och Lineär Algebra förrän på hösten i tvåan. Det är få som tenterar, och resultaten är oftast dåliga.

Åter till tablån